I söndags var vi på promenad "hemma" på landet. Vi gick ner till älven, eller trutorna
som vi säger. Det kändes som det var 100 år sedan jag gick där sist, men man
minns precis allt sen man var liten.
Jag kom ihåg hur jag gick där med min rosa och blå Bamseryggsäck. I den hade jag hembakt bulle och min egen blåa termos med varmchoklad, det var Bert and Ernie motiv på den. Så gick vi till vi till älven för att ha picknick, jag, mamma och min syster... för 20 år sedan.
På sommaren var det picknick, på vintern åkte vi skridskor och spark samt grillade korv över en eld som pappa hade ordnat. På våren plockade vi liljekonvaljer i vid älvens slänt.
Ren och skär lycka att minnas idag.
Men den här dagen var det alltså jag, Jonathan och Telma som gick dit. Jag kände mig stolt att få berätta och visa upp hur det var där när jag var liten. Tyvärr som på så många andra ställen har det inte setts efter och det var ganska risigt.
Dock är det minnen och känslor som styr denna plats så jag tyckte ändå att jag målade upp en ganska bra bild för mina kära i det som förfallit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar.